Jennifertoday

Under ett par veckors tid har jag känt mig förföljd. Ja de stämmer faktist. Började för några veckor sen på tåget hem från Gävle efter en lång skoldag. Jag satt och läste om heliga birgitta när en man undrar om det är ledigt brevid. Visst säger jag o fortsätter läsa. Brukar ofta vara smockat med folk med halv 5 tåget. Efter en stund så frågar mannen om jag har varit i Vadstena. Nej, säger jag och sen börjar vi prata om det ena och de andra. Plötsligt är vi framma i Uppsala och han ska gå av. Oj vad tiden går fort när man pratar med nån. Dessutom fick jag reda på att mannen var lärare på högskolan och undervisade i ämnen jag redan hade haft. Han gillade min mobil och skulle själv köpa en ny snart och fråga om jag rekommendra den. Nåväl. Jag åkte hem och de va inget mer med de.

2 dagar senare händer samma sak igen. Han sätter sig brevid mig och pratar lika mkt igen. Men när vi kommer till uppsala ger han mig sitt nummer "om jag vill prata nån gång?". Öhh nej nu börjar de väl bli lite konstigt!? Pratar och berättar för mina nära o kära under en middag och alla tycker han e konstig. Veckan efter åker jag upp igen och i Uppsala ser jag han i tåget. Tyvärr ser han mig och kommer genast o sätter sig. Såg ut som han letade efter mig men de kanske var inbillning. På hemresan vet jag säkert! För då ser jag att han kommer på perrrongen och tittar in genom alla fönster. Jag duckar och smyger sedan ut ur tåget, väntar och kliver på igen. sätter mig själv och läser mina böcker. SKÖNT!

Torsdagen tar jag ett tidigare tåg. Tänkte då att han åker inte med det tåget och satt som bäst och läste Metro när jag har hans röst. ÅHHH! Döda mig! Men jag säger då att jag har mkt att läsa så vi kan inte prata nåt på resan upp. Efter en stund tar jag upp mobilen och smsar och ringer Sara. Vill att hon ska möta mig på stationen. Men tyvärr svarar hon inte. Då tar han upp sin mobil. Ja han har köpt en ny som han tidigare har sagt. Så frågar han om jag inte kan skicka ett sms!? Så han ser hur det funkar på sin nya mobil!? Vad ska man säga!? NEJ aldrig i livet!? Dumsnäll som jag är så skriver jag hejhej. Så får jag ett likande svar. precis innan vi ska av tåget så får jag ett vykort. Med bild över det hus jag bor i! Jo jag sa ju första gången att jag bodde i Carlslund i Väsby i de coola husen med vinterträdgård. Ja då har han ju vart på en mässa där när de byggdes! Så jag får kortet. Annika, Anneli och Maria i klassen tycker han e hel läskig och jag med! Som tur är får jag Sara med mig som sällskap på resan hem. Vi träffar inte på han.

Igår var det skola igen. Vi satt i bibblan Annika,Maria och jag och pratade. Sen går han plötsligt förbi och säger hej. Jag berättar att de där var min förföljare. Annika berättar då att han har suttit bakom mig jätte länge och rå stirrat. På lektionen får jag ett sms. " Hej! Om du vill socialisera på tåget hem, låt mig veta vilket tåg du tar" Fan heller! Där säger jag stopp och skickade ett tack men nej tack meddelande tillbaka och radera mitt nummer och sitt inte och prata med mig mer. Fick tillbaka "håll det goda humöret upp! ha det bra!" Hoppas verkligen att han fattar nu!